Det roliga med att jävlas med folk på spårvagnen.
Sitter just nu och lyssnar på två killar som tränar väldigt dålig tyska inne på humanisten (Låter lite som en dålig porrfilm....Eller hur jag tänka mig att en sån låter... Hehe.. safe...). Hade kollat tidet för bibblan, men tydligen hade jag tagit fel och de öppnade inte fören kl 10. Yay for me.
Jag är en snäll människa skulle jag vilja påstå. Artig och trevlig och sånt skit. Men ibland vill jag (som Ika i rutan) bara vara stygg. Och när jag känner det styggamonstret bubbla upp i mig har jag en favorit sak att göra:
Jag reser mig inte upp i spårvagnen.
Ibörjan var det för att jag inte fattade att det var så man gjorde, några meter innan man ska av så ställer sig alla upp (GALENSKAP!!!!) men nu, NU gör jag det för att mata mitt morbida styggmonster.
Jag hör hur de ropar ut "Nästa marklandsgatan" och ser hur personen brevid mig börja ta tag i sin väska eller påse för att demonstrera att de ska av. Hehe, om de bara visste att jag skulle av här med.
Sedan kommer vi närmare och personen börjar vrida på sig lite obekvämt. De tänker säkert "Märker hon inte att jag ska av här". De som är riktigt stirriga brukar oftast fråga om de får gå förbi vilket också är roligt för vi ska av på samma ställe så när dörrarna öppnas så står jag där brevid personen.
Men det roligaste är de som inte vågar fråga. Som bara sitter där och lider och våndas. Man kan nästan se paniken i deras ögon "jag ska av på nästan, jag ska av på nästa JAG SKA AV PÅ NÄSTA!!!!!!"
Efteråt känner jag en äcklande känsla av nöjdhet. Som när man har ätit dendär pizzan man inte borde. Nej inte bara det, som när man ätit dendär pizzan man inte borde och desutom stulits sin kompis pizza med när han var på toa.
Jag är en snäll människa skulle jag vilja påstå. Artig och trevlig och sånt skit. Men ibland vill jag (som Ika i rutan) bara vara stygg. Och när jag känner det styggamonstret bubbla upp i mig har jag en favorit sak att göra:
Jag reser mig inte upp i spårvagnen.
Ibörjan var det för att jag inte fattade att det var så man gjorde, några meter innan man ska av så ställer sig alla upp (GALENSKAP!!!!) men nu, NU gör jag det för att mata mitt morbida styggmonster.
Jag hör hur de ropar ut "Nästa marklandsgatan" och ser hur personen brevid mig börja ta tag i sin väska eller påse för att demonstrera att de ska av. Hehe, om de bara visste att jag skulle av här med.
Sedan kommer vi närmare och personen börjar vrida på sig lite obekvämt. De tänker säkert "Märker hon inte att jag ska av här". De som är riktigt stirriga brukar oftast fråga om de får gå förbi vilket också är roligt för vi ska av på samma ställe så när dörrarna öppnas så står jag där brevid personen.
Men det roligaste är de som inte vågar fråga. Som bara sitter där och lider och våndas. Man kan nästan se paniken i deras ögon "jag ska av på nästan, jag ska av på nästa JAG SKA AV PÅ NÄSTA!!!!!!"
Efteråt känner jag en äcklande känsla av nöjdhet. Som när man har ätit dendär pizzan man inte borde. Nej inte bara det, som när man ätit dendär pizzan man inte borde och desutom stulits sin kompis pizza med när han var på toa.
Kommentarer
Postat av: Magda
Haha. Jag brukar också göra så. Jag förstår inte de som måste resa sig upp 2 minuter innan sin hållplats liksom. Fast ibland har jag varit den andra personen också och hamnat med folk som verkligen verkligen inte fattar att man faktiskt ska av så man får höja rösten till dem haha.
Jag hatar att sitta ner när det är mycket folk så jag har tagit för vana att alltid stå upp, jag sitter endast ner när det är mycket lite folk och jag kan välja vilken stol jag vill sitta i. :)
Kram
Postat av: B
HAHA SÅ GÖR JAG MEED!!
Trackback
